George, Johnny och en hel del Carl

I onsdags, vid ölprovningen, fick jag frågan hur man som 28-åring kan ha gammal svensk film, Johnny Cash och George Harrison som intressen. Vad svarar man på det? Att man är lite töntig? Att man inte låter andras åsikter stoppa det man tycker om? Jag hade inga bra svar - och har fortfarande inte det, men då det gäller musiken, Cash och Harrison så kanske det är så enkelt som en viss förkärlek till typ...gubbrock?

Jag har skrivit om det förut här på bloggen, men tar det igen. Runt 1995 drog hela Beatles Anthology projektet igång och i den vevan fick jag upp ögonen för både Beatles och även George Harrsion. Alla känner ju till Beatles och så gjorde även jag, men Harrison var okänd för mig och när jag började läsa om honom så fann jag honom som den mest intressanta av de fyra beatlarna - trots att han är den som är mest "okänd".

George har en hel del fantastiska sånger, bl.a den här: "Behind that locked door" från albumet All things must pass.

George gav ut ett antal soloalbum under årens lopp och jag tycker om många av dem, även om just All things must pass kanske är favoriten. 2001 arbetade George på ett nytt album men gav även ut en re-mastrad version av All things... Här är ett klipp från januari 2001 där han talar om arbetet med den. Det är lite sorgligt att se, eftersom han mindre än ett år senare inte fanns längre.

En annan musikalisk favorit är ju som sagt Johnny Cash och honom har jag också skrivit mycket om. Om man jämför honom och George så ser man musikaliskt inte så många likheter kanske, men faktum är att det faktiskt finns en hel del gemensamma nämnare. Johnny började sin karriär i mitten av 1950-talet när många berömda rock&roll-gubbar slog igenom. Johnny blev t.ex nära vän med Carl Perkins, som kanske mest är känd för sin Blue Suede Shoes (som Elvis snodde senare). När George och de andra närde sina musikerdrömmar i Liverpool på 50-talet så var just Carl Perkins en stor inspiration. George kallade sig t.o.m för Carl Harrison ett tag!

Här är fantastiskt musikaliskt klipp med George, Carl och ett gäng andra kända musiker. Kvinnan i lila kavaj är Rosanne Cash; Johnnys äldsta dotter.

Carl Perkins tillhör inte mina favoriter men jag har ändå en lite speciell relation till honom på grund av en sak som hände när han dog 19 januari 1998. Det här låter kanske jättekonstigt och jag kan inte förklara det, men under en period i slutet av 1990-talet drömde jag drömmar om dödsfall och dagen efter meddelades att någon känd person avlidit. Helskumt och bara en tillfällighet skulle säkert många säga. Kanske är det så, kanske inte. Nåväl, den där dagen i januari 1998 satt jag och klasskompisen Madde på varsin motionscykel i skolan när vi hade gympa. Helt plötsligt började jag sjunga en sång, är inte riktigt säker men jag har för mig att det var I'll fly away eller Peace in the Valley (klickar ni på länken ser ni Perkins som skymtar bredvid Cash). Jag kommer ihåg att jag blev förvånad över mig själv men nånting sa mig att nu var det någon som dött. Någon dag efter det fick jag beskedet att Carl Perkins avlidit och enligt uppgift med tidpunkter och klockslag ungefär just då jag börjat sjunga. Visst låter det helt osannolikt och flummigt? Det hela var säkert bara en tillfällighet, men lite märkligt är det iallafall och jag vill gärna tro att det faktiskt betydde något. George framträdde på Carls begravning och sjöng en av hans (Carls) låtar och trots att det inte är något särskilt med framträdande så tycker jag att det är oerhört rörande. Både George och Johnny var religösa män med en stark gudstro. Visserligen inom olika religioner men oerhört troende båda två. Jag är inte religiös men kan förstå deras tro och respekterar den till fullo. Johnny Cash var ju gift med fantastiska June Carter, även hon mycket troende, och tillsammans sjöng de Far Side Banks of Jordan; en religiös sång som även kan ses som en stark kärleksförklaring till varandra tycker jag. Den får avsluta detta långa (och lite märkliga) inlägg.