plötsligt så...

Jag längtar efter mina elever!

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

(Bild: www.fotoakuten.se)

tematrio: barndomsskildringar

Jag prövar att vara med i bloggen Lyrans Noblessers tema-trio för första gången, kul! Den här veckan handlar det om barndomsskildringar.

1. Underdog - Torbjörn Flygt. Ett självklart val. Jag älskar Underdog. Pojken Johan växer upp i 70-och 80-talets Sverige med en ensamstående mamma, kompisar och lärare. Skulle kunna bli vilken tråkig historia som helst, men det är precis tvärtom. Torbjörn Flygt skapar en fantastisk stämning, beskriver olika händelser och känslor så bra, så bra. Mycket läsvärd!

2. De små tingens gud - Arundhati Roy. Här får vi följa tvillingarna Rahel och Esthas uppväxt i Indien med en hel del hemskheter, men skildrat så bra och intressant, och åter igen med ett fantastiskt språk.

3. Mor gifter sig - Moa Martinsson. Första delen i Martinssons självbiografiska serie om flickan Mia. Mia växer upp i sekelskiftets Norrköping där livet för det mesta är svårt och tungt. Det här är en bok som jag har haft mycket svårt för. Lika mycket som jag tycker om Underdog, lika mycket ogillar jag Mor gifter sig. Men det var många år sen jag läste den och jag undrar om jag inte skulle se lite annorlunda på den idag, jag tror jag ska ge den en ny chans snart.

Yacoubians hus; Alaa al-Aswany

I Yacoubians hus i Kairo bor en mängd olika personer. Vi har t.ex Zaki bey al-Dasugi (han bor visserligen inte i huset men har kontor där), en äldre man med smak för kvinnor, Taha al-Shadhili, den unge mannen som vill bli polis men får se sin dröm slås till spillror, Hatem Rashid, homosexuell journalist och chefredaktör och så Buthayna, en vacker flicka som får försörja sin familj på lite tvivelaktigt sätt.

Dessa och flera andra är karaktärerna som man får lära känna i boken. Det är många intressanta små personligheter som dyker upp. Till en början har jag svårt att hålla isär dem, men det går bättre så småningom. Vad händer då i boken? Jo man får följa personerna under en tid i Kairo. Det är ett korruperat Egypten där allt kan köpas för pengar; både människor och viktiga ställningar i samhället samtidigt som Gud är ständigt närvarande. Det är många pilska män som kan njuta sin lustar närhelst de önskar på sina 'villiga' kvinnor.

.

Det är en helt annan värld än den vad man är van att möta i västvärldens böcker. Det är intressant och jag tycker om flödet i texten, det finns en hel del små språkliga pärlor. Jag vet ingenting om egyptiska författare och dess litteratur, så det är svårt att veta vad man egentligen kan man förvänta sig av boken. Skriver alla så här eller bara Alaa al-Aswany? Men visst kan man ändå se att författaren framför kritik mot ett samhälle där korruption och religionen går hand i hand. Det jag kan störa mig på är kvinnoporträtten, kvinnorna som endast är till för att vara vackra och behaga sina män, det känns sådär kul...men som sagt, intressant läsning är det iallafall.

älska post-its

Så här ser det numera ut i mitt kök; fullt med olika post-it lappar med små anteckningar till "boken". Det hade naturligtvis varit mycket tjusigare att sätta upp dessa små lappar på en helt ren arbetsrumsvägg, men bor man i en etta så får hitta andra lösningar. Som ni ser....

.

(Bild: Sara)

Operation Sol, del 3

Kolla kolla! Efter en totalt mulen dag har solen plötsligt fått för sig att visa sig, med blå himmel och allt. Håll tummarna för att det håller i sig nu.

Ja, jag är lite uttråkad ja.

(Bild: Sara)

kvinnor i hatt

Alltså, med en hatt ser man ju automatiskt så där sval cool ut. Very najs.

Patient 67; Dennis Lehane

Igår blev det sträckläsning av Patient 67! Den utspelas i början av 1950-talets USA och vi får möta polisen Teddy Daniels och hans kollega Chuck Aule som skickas ut till Shutter Island. På Shutter Island ligger nämligen ett mentalsjukhus och Teddy och Chuck får i uppgift att undersöka hur en av den kvinnliga patienterna lyckats rymma därifrån och vart hon kan ha tagit vägen.

Egentligen så händer det inte så mycket till en början, men det är ändå spännande och författaren Dennis Lehane lyckats bygga upp en stämning som gör att man anar att nåt mer väntar. Det finns mycket jag tycker om med boken; dialogen är rapp och stundvis torrt rolig, karaktärerna intressanta och själva historien är såklart fascinerande. Det är också skönt med en polis som känns så mänsklig och Teddys sorg efter hans döda hustru beskrivs mycket bra - i boken varvas det som händer på ön med Teddys tankar och drömmar om sin fru. Det allra bästa är såklart att de totalt oväntade svängningarna som boken tar, riktigt riktigt snyggt. Det enda jag stör mig på är Lehanes val av ordet neger. Det känns så totalt fel och jag förstår inte varför han väljer just det ordet. Kanske för att förstärka stämningen att det är 1950-tal? Nåväl, förutom det så är det en riktigt spännande bok. Läs!

Operation Sol, del 2

Soldans på balkongen. Ni får tänka er att jag gör en liten indian-inspirerad dans som hyllning till solen. Framgår kanske inte riktigt på bilden...

.

(Bild: Sara)

Operation Sol, del 1

sommaren som försvann....

Hej hej sommaren, det går bra att komma tillbaka nu. Vi vill ha SOL! Seriöst, 16 grader i juli? Bajs. Nej, nu inleder jag Operation Sol!

kalendrar

Något som är kul med höst och terminsstart är det här med nya almanackor; nya blad och en ny start (eller är det bara jag som tycker så?). Mina kollegor och jag har liknande kalenderpärmar förutom att deras är mycket finare än min (min är liksom lite skrovlig på ytan och deras släta, de fick sina innan min), så jag tycker inte om att använda den. Det här läsåret har jag istället haft en orange kalender från Bookbinders. Jättefin men lite opraktisk eftersom den saknar en del av det som är bra att ha som lärare.

Igår upptäckte jag att Filofax har kalendrar med "lärarinnehåll" - och dessutom med släta pärmar/omslag. I like! Finns i både svart och rött.

De mer "vanliga" lärarkalendrarna är såklart praktiska men lite småtråkiga tycker jag. Varför har de så fula omslag?

Om man slår till på en vanlig kalender så kan en ny pärm från Bookbinders vara fin eller en knallgul från Ordning & Reda. Det är lite kul med andra färger än svart och brunt.

dagens jubilarer

.

Idag har dessa två stiliga herrar födelsedag, hurra hurra! En del av er känner säkert igen mannen till höger, det är skådespelaren Georg Rydeberg. Han föddes 21 juli 1907 och var en av Sveriges främste skådespelare, framför allt under 1940-talet. Hos BigganBlogg kan man läsa mer om Georg. Mannen till vänster är inte lika känd, det är min farfar Ture. Han föddes också 21 juli, men redan år 1900. Helt galet att jag har en farfar som nästan är född på 1800-talet.

.

(Det ska kanske tilläggas att de båda herrarna inte lever idag...)

Nattfåk; Johan Theorin

I Nattfåk av Johan Theorin får läsarna återigen, precis som i Skumtimmen, möta ett kargt Öland, Gerlof Davidsson och lite övernaturliga saker och händelser. Boken kretsar kring Joakim Westin och hans familj som flyttar in i ett hus vid Åludden. Kort därefter drabbas familjen av en fruktansvärd olycka.

Skriver jag mer om handlingen så avslöjar jag för mycket ;) Nattfåk är spännande och man sträckläser den gärna. Johan Theorin har verkligen lyckats få fram en mystisk och lite ödesmättad stämning i boken, det är en bra deckare helt enkelt. Dock kan jag sakna njutningen i ett vackert språk, men jag är väl miljöskadad efter Arne Dahls böcker... Nattfåk känns nämligen väldigt sakligt, inga språkliga krumbukter eller formuleringar, trots allt det mystiska. Nåväl, den är bra ändå och jag ser fram emot att läsa fler böcker av Theorin.

Sveriges bästa deckarförfattare

Aftonbladet har för tillfället en omröstning om vem som är Sveriges bästa deckarförfattare. Med på listan finns de namn man kan förvänta sig; Nesser, Läckberg, Marklund, Mankell, Larsson och många andra. Både jag och Zoila tycker att Arne Dahl är solklar etta på listan, och det går såklart att rösta på honom också. Gör det ;)

helg i Öregrund

(Bilder: Sara)

minisemester, del 3

Promenad och fika i Nösund.

(Bilder: Sara och Anders)

minisemester, del 2

Vi åkte till...



...Lysekil en sväng. Det var fint..



...på olika sätt.



Så här bra skulle man kunna ha det jämt.





Kvällsöl i Mollösund.





Vid solnedgången lämnade vi Mollösund...



och fick se en munter liten uppmaning.

(Bilder: Sara och Anders)

minisemester, del 1

I början av veckan drog jag iväg på minisemester på Västkusten. Det blev några ljuvliga dagar där, nästa gång tänker jag stanna längre. Här kommer några bilder från resan, jag delar in dem i några olika delar.



Det började med regn...



Vi stannade till i Linköping och beskådade både Tempelriddareorden (att det finns!) och...



...Bosses glassbar. Ett slick sen är du fast! Fin marknadsföring de har där i Linköping.



I give you: Köttkulla!



Obligatorisk Göteborgsbild. Det var galet, galet mycket folk ute på gatorna där, tack vare Gothiacup.





Efter Göteborg bar det av till Orust och...



...Nösund. Underbart litet ställe vid havet.



Vi bodde på Nösundsgården, vilket jag kan rekommendera varmt. Jättetrevlig personal och superfräscha hotellrum. Frukosten var ljuvlig och allt perfekt helt enkelt.



Jag blev lite kär i tapeten i vårt rum.



Vid havet i Nösund.

(Bilder: Sara)