Bröderna Lejonhjärta

Foto: Helena Blomqvist

Idag har jag spenderat några trevliga eftermiddagstimmar med Bröderna Lejonhjärta på Stadsteatern. Det är Astrid Lindgrens ursprungliga historia om bröderna Skorpan och Jonathan, Nangijala och kampen mot Tengil och Katja, som står i fokus. Om än dock i en något modernare och upphotttad version... Men det viktiga och centrala kring brödra- och vänskap och frihetskamp finns kvar och jag tycker att skådespelarna i kombination med regin (av Daniel Lind Lagerlöf) och scenografin lyckas mixa ihop och framföra det på ett riktigt bra sätt.

.

Albin Flinkas gör ett ömsint porträtt av Skorpan och jag gillar verkligen Joel Spiras Jonathan - som här blir roligare och faktiskt mer trovärdig som storebror och förebild än i både boken och filmen. Lite svårare har jag att förlika mig med Samuel Fröler som Mattias. Inte för att han gör ett dåligt jobb, han är bra i rollen, utan mer för att man liksom inte ser Fröler som en mysig låtsasfarfar....De andra skådisarna är också duktiga och funkar bra tillsammans.

.

Två viktiga ingredienser för föreställningen är scenografin och musiken. Miljöer och kostymer av Charles Koroly är fantastiskt fantastifulla; det åks upp och ner i linor, det kommer upp eld ur golvet/marken och det flygs med duvor/helikoptrar ut över publiken. Snyggt! I kombination med Matti Byes vackra och omväxlande musik blir det ett knistrande upplevelsepaket. En extra eloge till Anna Ståhl (tror jag) som framför en fin sång med en helt underbar röst.

Jag såg pjäsen med mina elever som är 8 år, och de flesta av dem verkar ha tyckt om den. Det underlättar nog om man läst boken innan (vilket vi gjort), eftersom en del kan vara lite klurigt att hänga med i om man inte har historien helt klar för sig. Den är lagom läskig för barn och vackert snyggt för vuxna. Fungerar alltså fint för både vuxna och barn.

.

Se gärna Stadsteaterns Bröderna Lejonhjärta; det är helt klart en uppfräschad version som är en riktigt fröjd för både öra och öga!