Me Cheeta - James Lever

Baksidestexten inleder beskrivningen av Me Cheeta såhär: "Både Johnny Weissmuller, som vi känner som Tarzan, och Maureen O'Sullivan, hans Jane, har gått bort. Men Cheeta, deras chimpans, lever vidare. Han är nu sjuttiosex år och den äldsta primaten vi känner till". Hänger ni med? Me Cheeta är alltså schimpansen Cheetas "självbiografi" där vi får följa filmvärldens mest kända apa från djungellivet som apunge till de stora inspelningarna i Tarzanfilmerna till den alltmer dalande karriären spenderad i bur...Den här självbiografin liknar som ni säkert förstår inget annat ni läst tidigare. Eller jo, den liknar ju faktiskt en riktig självbiografi - enda skillnaden är att den här ska vara skriven av en apa. Det fungerar faktiskt bättre än man tror. Mannen bakom boken; James Lever, skriver roligt, underfundigt och otroligt elakt ibland. Det är underhållande läsning om 30- och 40-talens Hollywood och de flesta kända skådespelarna från den eran figurerar i kapitlena. Framför allt ligger fokus på Cheeta och Johnny Weissmullers relation, men som sagt även kring alla de människor som de mött. Det är roligt att läsa men jag undrar lite vem som är tänkt som mottagare till boken och varför den är skriven. Är den en hyllning eller en satir över Hollywood? Oavsett vilket är den ändå värd att läsa - men det kan vara läge att fräscha upp gamla skådiskunskaperna. Om du nu inte skulle ha full koll på Johnny Weissmuller, Maureen O' Sullivan, Lupe Vélez, Dolores del Rio och de andra ;)