om 1986

Det här är ingen politisk blogg men jag kan inte låta bli att skriva lite om Palme ändå (och nej, jag röstar inte på sossarna). Läser både hos Daniel Åberg och Alex Schulman hur de minns morgonen efter mordet. Själv var jag bara 5 år, nästan 6, och jag har knappt några minnen alls från den tiden. Både Daniel och Alex minns att det var en lördag och att de skulle se Gomorron Sverige men att det inte var något program utan istället kom beskedet om mordet och att de sedan var tvungna att informera sina familjer om vad som hänt.

Jag minns inget sådant alls, kanske var jag uppe och såg samma som dem? Det enda jag minns måste ha varit dagarna efter mordet eller rimligtvis begravningen, för då drogs nämligen tv'n i samlingsrummet på dagis fram och så fick vi titta på det - och då minns jag tydlig att det var om Palme och till och med en liten 5-åring förstod vad som hade hänt. I så här i efterhand kan man ju undra över det där tv-tittandet. Jag förstår om det var dagisfröknarna som ville titta, men att vi barn skulle göra det också? En kvarleva av det pedagogiska och verklighetsbaserade 70-talet? För det är lite det jag vill komma till med det här inlägget - senvintern 1986 var Sverige verkligen ett annat än idag och jag tycker Palme symboliserar så mycket kring detta. Jag är glad att jag minns det - glad över den anda som fanns så och att jag är ett barn av den tiden. Mycket är bättre idag men ändå - det var nåt särskilt med det tidiga 80-talet. Man blir så påtagligt påmind om det när man ser gamla youtubeklipp på artister som idag är i 60-års åldern, kläderna var fulsnygga, inredning med bokhyllan Ivar och aprikosa gardiner. Och med en solidaritetstanke om en lite bättre värld .

Jag nästan 6 år på gruppfotot från dagis, mars 1986. Snygg matchning av kläderna...Noterar även att vi är 12 barn och 4 fröknar - inte särskilt vanligt idag!