Viskleken av Arne Dahl är en fristående fortsättning på hans serie om A-gruppen. Ett flertal av A-gruppens medlemmar återfinns i Viskleken, men de har här lite andra uppdrag än tidigare. Paul Hjelm basar över OpCop-gruppen, en operativ enhet inom Europol. Med i gruppen finns även välbekante Arto Söderstedt och det är kring honom allt börjar. När Arto befinner sig i London under G20-mötet bevittnar han hur en man blir överkörd och dör inför hans ögon. Lite senare dör ytterligare en person, denna gång en kvinna, under mystiska omständigheter. Och hemma i Sverige får Kerstin Holm och Sara Svenhagen ta sig an en högt uppsatt vd, ett möbelföretag och en svartstäderska. På klassiskt Arne Dahlskt vis hänger dessa olika personer och händelser samman (plus lite andra saker naturligtvis) och det blir OpCop-gruppens sak att försöka luska i alla dessa omständigheter.Viskleken är en mycket skicklig bok. Arne Dahl är en helt unik författare som vågar gå ifrån den klassiska deckarjargongen med bara "en hjälte" - hos Dahl finns ju en hel grupp individer, samtidigt som han bygger upp en spännande intrig med många olika vinklar och vrår. Dessutom skriver han roligt med en underfundig ton. Det är så snyggt gjort.
Det är ett härligt återseende att få träffa Kerstin, Sara, Paul, Arto och Jorge igen - jag har saknat dem! De andra karaktärerna - vi har Jutta Beyer, Marek Kowalewski, Miriam Hershey, Corinne Bouhaddi och ett flertal till, i OpCop-gruppen intresserat mig än så länge inte lika mycket, men det ska bli intressant att se hur de utvecklas. Jag har lite svårt att hålla reda på de olika nya männen i gruppen men det löser sig nog. Åter igen vill jag poängtera hur bra jag tycker det är med en deckare som utgår ifrån att man löser saker tillsammans; den kollektiva gruppens starkhet.
Hur ska man sammanfatta det här då? Kanske att Viskleken är en modig bok? Den har en egen ton, ett eget språk och en omfattande intrig där man faktiskt kan utläsa budskap. Det är inte en bok om bara ond bråd död. Det är en bok om vår värld. En ganska så usel värld, men där det faktiskt finns hopp. LÄS den!
2 kommentarer:
Visst är den bra! Jag läser den just nu, och riktigt längtar till nästa lästillfälle så fort jag slutar läsa.
Åh, jag längtar. :)
KRAM
Skicka en kommentar