Fotografiska

Inledde första veckan av nya året med tre arbetsdagar och sedan äntligen besök på Fotografiska med Nick Brandts fantastiska utställning On This Earth, A Shadow Falls.

Gott Nytt År!

Efter ett halvårs bloggtorka vill jag ändå säga tack och hej då till 2011 och välkommen 2012! Det har varit ett galet händelserikt år. Det ska bli spännande att se vad som händer 2012.

Gott nytt år!

Kvartalsrapport 2: böcker april - juni 2011

En hektisk och intensiv vår gjorde att det inte blev så mycket läst. Andra läskvartalsrapporten för april -juni innehöll följande böcker: Konsten att läsa tankar - Henrik Fexeus, Darling River - Sara Stridsberg, Mordet i Eiffeltornet - Claude Izner, Dyngkåt och hur helig som helst - Mia Skäringer samt Viskleken - Arne Dahl.

Konsten att läsa tankar är ju ingen skönlitterär bok men den fick hamna med på listan ändå. Intressanta saker att lära sig om men det krävs nog liter mer läsning i den för att verkligen kunna göra det som bokens titel beskriver...

Darling River blev en besvikelse. Kanske för att jag hade så stora förhoppningar efter Drömfakulteten som jag älskade. Kort sagt kan mitt läsintryck sammanfattas så här: jag fattade ingenting. Får inte ihop historierna och blir inte engagerad.

Mordet i Eiffeltornet var okej men inte mer. Men kul med Paris och 1800-tal som miljö och visst är det en väl berättad historia. Växer säkert om man läser de andra böckerna i serien.

Dyngkåt och hur helig som helst var bra och lättläst (nödvändigtvis inte två saker som behöver höra samman). Boken består av krönikor och blogginlägg som samlats till en bok. Läsvärt med hög igenkänningsfaktor. En bok alla kvinnor (och män) borde läsa någon gång.

Viskleken blev höjdpunkten för läskvartalet. Äntligen en ny Dahl! Vad jag tyckte om boken finns i inlägget nedan.

Viskleken; Arne Dahl

Viskleken av Arne Dahl är en fristående fortsättning på hans serie om A-gruppen. Ett flertal av A-gruppens medlemmar återfinns i Viskleken, men de har här lite andra uppdrag än tidigare. Paul Hjelm basar över OpCop-gruppen, en operativ enhet inom Europol. Med i gruppen finns även välbekante Arto Söderstedt och det är kring honom allt börjar. När Arto befinner sig i London under G20-mötet bevittnar han hur en man blir överkörd och dör inför hans ögon. Lite senare dör ytterligare en person, denna gång en kvinna, under mystiska omständigheter. Och hemma i Sverige får Kerstin Holm och Sara Svenhagen ta sig an en högt uppsatt vd, ett möbelföretag och en svartstäderska. På klassiskt Arne Dahlskt vis hänger dessa olika personer och händelser samman (plus lite andra saker naturligtvis) och det blir OpCop-gruppens sak att försöka luska i alla dessa omständigheter.

Viskleken är en mycket skicklig bok. Arne Dahl är en helt unik författare som vågar gå ifrån den klassiska deckarjargongen med bara "en hjälte" - hos Dahl finns ju en hel grupp individer, samtidigt som han bygger upp en spännande intrig med många olika vinklar och vrår. Dessutom skriver han roligt med en underfundig ton. Det är så snyggt gjort.

Det är ett härligt återseende att få träffa Kerstin, Sara, Paul, Arto och Jorge igen - jag har saknat dem! De andra karaktärerna - vi har Jutta Beyer, Marek Kowalewski, Miriam Hershey, Corinne Bouhaddi och ett flertal till, i OpCop-gruppen intresserat mig än så länge inte lika mycket, men det ska bli intressant att se hur de utvecklas. Jag har lite svårt att hålla reda på de olika nya männen i gruppen men det löser sig nog. Åter igen vill jag poängtera hur bra jag tycker det är med en deckare som utgår ifrån att man löser saker tillsammans; den kollektiva gruppens starkhet.

Hur ska man sammanfatta det här då? Kanske att Viskleken är en modig bok? Den har en egen ton, ett eget språk och en omfattande intrig där man faktiskt kan utläsa budskap. Det är inte en bok om bara ond bråd död. Det är en bok om vår värld. En ganska så usel värld, men där det faktiskt finns hopp. LÄS den!

uppdatering no 2: prima april och maj

Våren har verkligen varit härlig, men intensiv. April och maj bjöd innehöll prima saker som:

...en underbart solig och varm påskhelg med skrivande, promenader, fika och presenter...

...syrrans födelsedag bland blommande träd...

...tunnbad med fina kollegor, hög skrattfaktor!

...årliga allsången i Gamla Filmstaden...

...och fina besök i Stockholm och Värmland.

(Bilder: Sara, ramar: Gunhild Storeide)

uppdatering 1: vårens spelningar

Har fått lite buttra kommentarer från folk i min omgivning om att de är lite trötta på att mötas av Annalisa-inlägget...med andra ord: dags att uppdatera bloggen. Har gått igenom vårens fotomappar och får försöka göra lite olika summeringar. Först ut: musik!

Våren har bjudit på flera bra och intressanta spelningar. I mars var det September på Berns. Så himla grymt! September var kanon hela spelningen igenom och låtarna var ju goodi goodi. Extra kul var det när Petter dök upp på scen :)


En månad senare hängde jag med H och hans bror till Göta Källare...jäklars vilket, hmmm ja hur ska man uttrycka det...märkligt ställe. Under själva spelningen var det ju ok, men sen...trodde den sortens ställen var passé 1997. Men men, Southside Johnny var iallafall en ny bekantskap för mig, men helt ok!


Södra teatern är en finfin lokal men lite märklig för att ha konserter i. Särskilt där det är lite mer rockbetonat. Därför gick det lite trögt i början av Dan Hylander spelningen där i maj. Men hans låtar är ju små pärlor med tänkvärda texter - och med budskap, så konserten blev riktigt bra till slut.

Häftigast hittills är dock konserten jag var på nu i fredags. Då spelade nämligen beatlen Ringo Starr på Liseberg. Kul kul kul!!! Ok, inte riktigt samma känsla som när jag såg Paul McCartney för 8 år sen, men ändå - en beatle! Han levererade mycket bättre än förväntat och var faktiskt både duktig, svängig och rolig. Han körde en hel del av de låtar som han framfört med Beatles, som Act Naturally, Boys, I wanna be your man och With a little help from my friends. En minnesvärd kväll!

(Bilder: Sara)

darling Annalisa

Vissa morgnar är värdelösa - särskilt de där man möts av tråkiga besked. Och även om man inte kände personen privat så blir man ändå berörd. Annalisa Ericson, en stor favorit inom svensk film har gått bort och det känns jättetråkigt. Jag har bloggat lite om henne tidigare, t.ex här om Hillmanfilmerna. Det jag tycker är coolt med henne är att hon var så himla duktig på så mycket; dansa, sjunga och spela teater. Framför allt borde fler personer se hennes dansscener med Nils Poppe; det är jäkligt hög klass på dem!

påskeli påsk

Kvartalsrapport 1: böcker jan-mars 2011

Bokåret 2011 har börjat betydligt bättre än 2010. Sex stycken böcker har det blivit på tre månader, med lite enkel matematik alltså cirkus två böcker per månad. Det känns okej. Det som känns ännu mer okej är att alla varit bra böcker som jag uppskattat. Först ut var Klas Gustafsson bok om Gösta Ekman d.y, vad jag tyckte om det har jag skrivit här. En läsvärd bok om en intressant man! Sen hade vi schimpansen Cheetas biografi Me Cheeta om sitt liv i Hollywood - ett mycket udda berättarperspektiv men rolig läsning. Här finns mer om vad jag tyckte om den. Efter det följde en klassiker; Per Anders Fogelströms I en förvandlad stad. Det är den fjärde boken i hans Stad-serie och utspelar sig åren 1925-1945. En intressant tid i Sverige som Fogelström skildrar bra. Trots att jag läst de tidigare böckerna i serien har jag inte reflekterat över hans berättarteknik; den är drivande och mycket närvarande och det slår mig att han ytterst, ytterst sällan har med en direkt dialog. Istället vävs replikerna och tankarna ihop i texten och berättas så snyggt självklart in i hela textmassan. Det känns för mig annorlunda men kanske var det ett vanligt berättardrag då boken skrevs?

Både Me Cheeta och I en förvandlad stad handlar om tiden från 1920-talet och några decennium framåt. Likaså gör nästa bok i min läslista; Hans Majestäts olycklige Kurt. Här är det Kurt Haijby och hans liv och förhållande med kung Gustav V som står i fokus. Författarna Lena Ebervall och Per E Samuelsson skildrar Kurt Haiby både sympatisk och oerhört odräglig och galen - snyggt gjord. Det är en riktigt bladvändare och man fastnar lätt i detta märkliga öde. Även denna bok är klart läsvärd! Vi fortsätter med ytterligare en bok som utspelar sig på 1920-talet; Döda fallet av David Nessle. Det här är en märklig bok. Är den skriven med ambitionen att vara en riktig deckare? Eller en parodi på en? Oavsett vilket så gillar jag den! Den är lättläst men faktiskt spännande och charmig.

Sist ut i bokskörden är Alex Schulmans Att vara med henne är att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött. Jag tyckte mycket om Alex första bok Skynda att älska och jag har varit nyfiken på den här boken med. Den är mycket lättläst och åter igen en bladvändare. Men bara för att den är lättläst och ju egentligen inte har en jättestark historia; Alex träffar Amanda, så är den riktigt bra. I all sin enkelhet är det en fin historia och en verklig hyllning till kärleken och den genomsyras av starka känslor. En fin må-bra-bok.

förkylning och vårfint

Du vet att du är förkyld när:

- det känns som rakblad i halsen när du sväljer

- du sover HELA måndagen

- du inte har ätit på hela dagen men ändå inte är hungrig

URK säger jag! Gårdagens lilla halsont resulterade i sängläge idag, har sovit, sovit, sovit. Försökte mig att prata med en kollega men bomull i huvudet och det gick inte alls att tänka. Först nu på kvällen börjar jag få tillbaka lite ork. Försöker pigga upp mig med massor av varmt te och snygga inspirationsbilder inför vårens klädsäsong. Tänk varma sommarkvällar när man kan vara ute i bara en tunn kofta, jag längtar!

Vårfint från H&M

Så var det måndag igen och helgen är ett minne blott. Jag och H har varit effektiva. I lördags blev det rensning hos H och så en tur med en massa bråte till tippen. Innan det planerade Ikea-besöket (det andra på bara två veckor...) så blev det finfin lördagslunch på Piren vid Kristineberg strand. Vad glad jag är att ha hittat denna lilla pärla så nära där jag bor! Kommer bli härligt att gå ner dit på fem minuter i vår och sommar. Jag åt iallafall en helt perfekt råraka med sikrom, rödlök och creme fraiche - supergott! Sen blev det som sagt Ikea, men där hittade jag inte det jag hade i sikte: två nya lampor. Jag siktade in mig på att försöka hitta lamporna nästa dag, då vi var på Retromässan på Münchebryggeriet. Kul med bara 1900-talsgrejer och det fanns såklart hur mycket fint som helst att titta på. Tyvärr låg det lite över min prisklass, men jag kom iallafall hem med mässans snygga affisch - den kommer göra sig bra i mitt kök. Och ja det var den helgen det, nu väntar jag på att det ska bli onsdag; då är det dags för September på Berns, yej!

kuddar å sånt

En hel veckas ledighet gör att man hinner med en hel del besök hos: 1) frisören 2) tandläkaren 3) Ikea. Alla tre besök har avlöpt väl! Ikea-uppdraget var en tavellist till vardagsrummet och glädjande nog kom jag hem med en sådan också. Plus en massa annat! Blev inspirerad att göra om i sovrummet och tänkte ta morgondagen till att fnula på det. Vi får se hur det går. Det braiga är ju att det inte krävs så mycket för att få en annan känsla, särskilt inte om man har några nya fina kuddar.

Viskleken

Äntligen! 10 juni kommer en ny Arne Dahlbok till oss läsare, yej! Den nya boken; Viskleken, är den första i en planerad kvartett där Paul, Kerstin och de andra tar sig an fall i nya gruppen OpCop. Så här står det på förlagets och Arne Dahls sida:

"Öppnare gränser har förändrat Europas brottslighet. Därför startas Opcop, en ny och än så länge hemlig operativ enhet inom Europol. Flera svenskar, med den rutinerade kriminalaren Paul Hjelm i spetsen, ingår i den nya gruppen. Med säte i Haag och med kontakter i Europas alla hörn ska man bekämpa internationell brottslighet. Men trots att all information rörande Opcop är konfidentiell, verkar någon ha läckt: ett lik, arrangerat i en bisarr ställning, påträffas utanför London, och i kroppen finns ett meddelande riktat till gruppen."

Underbart att höra att det är första boken i den nya serien - det betyder fler böcker i framtiden. Och sen har vi filmerna som ju är under produktion. Det här blir ett bra Dahl-år :)

(Bokomslag: Bonniers)

om 1986

Det här är ingen politisk blogg men jag kan inte låta bli att skriva lite om Palme ändå (och nej, jag röstar inte på sossarna). Läser både hos Daniel Åberg och Alex Schulman hur de minns morgonen efter mordet. Själv var jag bara 5 år, nästan 6, och jag har knappt några minnen alls från den tiden. Både Daniel och Alex minns att det var en lördag och att de skulle se Gomorron Sverige men att det inte var något program utan istället kom beskedet om mordet och att de sedan var tvungna att informera sina familjer om vad som hänt.

Jag minns inget sådant alls, kanske var jag uppe och såg samma som dem? Det enda jag minns måste ha varit dagarna efter mordet eller rimligtvis begravningen, för då drogs nämligen tv'n i samlingsrummet på dagis fram och så fick vi titta på det - och då minns jag tydlig att det var om Palme och till och med en liten 5-åring förstod vad som hade hänt. I så här i efterhand kan man ju undra över det där tv-tittandet. Jag förstår om det var dagisfröknarna som ville titta, men att vi barn skulle göra det också? En kvarleva av det pedagogiska och verklighetsbaserade 70-talet? För det är lite det jag vill komma till med det här inlägget - senvintern 1986 var Sverige verkligen ett annat än idag och jag tycker Palme symboliserar så mycket kring detta. Jag är glad att jag minns det - glad över den anda som fanns så och att jag är ett barn av den tiden. Mycket är bättre idag men ändå - det var nåt särskilt med det tidiga 80-talet. Man blir så påtagligt påmind om det när man ser gamla youtubeklipp på artister som idag är i 60-års åldern, kläderna var fulsnygga, inredning med bokhyllan Ivar och aprikosa gardiner. Och med en solidaritetstanke om en lite bättre värld .

Jag nästan 6 år på gruppfotot från dagis, mars 1986. Snygg matchning av kläderna...Noterar även att vi är 12 barn och 4 fröknar - inte särskilt vanligt idag!

rensa!

Feng Shui - vad ska man tro om det? Ligger det någon sanning i det eller är det bara rent påhitt? Oavsett vilket så är det iallafall intressant att läsa om det. Jag har fått låna två böcker om det från en kollega - och visst blir man inspirerad till att förändra och organisera nytt. Så idag och igår har jag rensat garderober, lådor, pappershögar och annat. Efter det fick jag mer energi och slog till med att både baka två omgångar bröd och åkte och lämnade tillbaka försenade biblioteksböcker - så skönt att få det gjort!

fin aubergine

Jag går och suktar efter soffan Medley i mörkt rosa/aubergine från Mio, så fin så fin. Är så svag för den färgen just nu! Den dyker upp lite här och var hemma hos mig:

(Bilder: Mio och Sara)

sen sist

Frivillig vinterprommis till vänster och friluftsdag i skidbacken till höger

En månad sen förra blogginlägget...Veckorna har varit fyllda av jobb, jobb och jobb. Och så denna oändligt långa vinter förstås. Blir det inte vår snart så blir jag galen. På r.i.k.t.i.g.t. Nästa vecka är det sportlov - yej! Firade in det igår på Filmhuset med en visning av den kanske allra mest kända pilsnerfilmen; Pensionat Paradiset, och sedan eftersläckning på Elverket. Det var finemang det.

Vi har haft sjörövartema den här veckan....(fast här ser jag nog mest ut som en bondmora...)

Me Cheeta - James Lever

Baksidestexten inleder beskrivningen av Me Cheeta såhär: "Både Johnny Weissmuller, som vi känner som Tarzan, och Maureen O'Sullivan, hans Jane, har gått bort. Men Cheeta, deras chimpans, lever vidare. Han är nu sjuttiosex år och den äldsta primaten vi känner till". Hänger ni med? Me Cheeta är alltså schimpansen Cheetas "självbiografi" där vi får följa filmvärldens mest kända apa från djungellivet som apunge till de stora inspelningarna i Tarzanfilmerna till den alltmer dalande karriären spenderad i bur...Den här självbiografin liknar som ni säkert förstår inget annat ni läst tidigare. Eller jo, den liknar ju faktiskt en riktig självbiografi - enda skillnaden är att den här ska vara skriven av en apa. Det fungerar faktiskt bättre än man tror. Mannen bakom boken; James Lever, skriver roligt, underfundigt och otroligt elakt ibland. Det är underhållande läsning om 30- och 40-talens Hollywood och de flesta kända skådespelarna från den eran figurerar i kapitlena. Framför allt ligger fokus på Cheeta och Johnny Weissmullers relation, men som sagt även kring alla de människor som de mött. Det är roligt att läsa men jag undrar lite vem som är tänkt som mottagare till boken och varför den är skriven. Är den en hyllning eller en satir över Hollywood? Oavsett vilket är den ändå värd att läsa - men det kan vara läge att fräscha upp gamla skådiskunskaperna. Om du nu inte skulle ha full koll på Johnny Weissmuller, Maureen O' Sullivan, Lupe Vélez, Dolores del Rio och de andra ;)

söndagsprommis

Skulle ni våga er ut på isen? Inte jag!

Vilken härlig söndag det har varit idag - äntligen lite sol! Jag och H (formerly known as Mister Mystery Man) gick en riktig långpromenad över Västerbron - Söder Mälarstrand - Gamla Stan - Kungsholmen. Riktigt skönt. Sen belönade vi oss med en välbehövlig fika på Ritorno, snajsigt :)

(Bilder: Sara)

denna dag...

Visst är likheten mellan mig och John slående? Hmm, okej - den är väl inte så jätteslående, men jag kunde inte låta bli att posera lite i min present-tisha direkt från New York.

Och så lite information till Klubben för Värdelöst Vetande: idag har två fina sångerskor födelsedag; Dolly och Janis, heja heja!