Igår (eller 24:e, det är olika uppgifter) skulle George Harrison ha fyllt 66 år och idag skulle Johnny Cash ha fyllt 77. Världen är lite tommare (heter det tommare? det låter konstigt) utan dessa två herrar. Faktiskt.
.
Nu till helgen hålls "Johnny Cash Birthday Party" på The Fender Museum i Corona, Kalifornien. Då kommer det anordas en hel del trevligheter med anknytning till Johnny. Bl.a så kommer Cashs gamle trummis W.S Holland att vara där, samt några av skådisarna från Walk the Line. Synd att man inte bor i USA vid sådana här tillfällen....
Här är sången "Thanksgiving Prayer" med Johnny, som han framförde i ett avsnitt av Dr Quinn. Lyssnar man på texten så är det en fantastisk fin liten visa.
Jag gör som Nina och kör en statusuppdatering på vad som hänt sen sist.
I helgen: fotografering med musiker iförda små blå shorts. En rolig fotosession som ni kanske får se när resultatet är klart.
I måndags: braiga lektioner med min etta, mindre bra lektion med en annan klass. Struliga elever och jag själv opedagogisk och uppgiven. Utbildning på eftermiddagen. Och dokumentärfilmskurs på kvällen! Ett av mina ytterligare projekt :) Det kommer bli en mycket intressant vår med denna kurs.
I tisdags: lektioner och kvällsmöte.
Idag: lektioner, 4 utvecklingssamtal, handledning med skolpsykolog.
Nu i veckan såg jag filmen Brideshead Revisited. Jag har aldrig sett tv-serien med Jeremy Irons och Anthony Andrews så därför hade jag heller inga förväntningar på hur den här versionen från 2008 skulle vara.
. Så hur var den då? Bra! Den lunkar på i rätt lugnt tempo där vi får lära känna den unge Charles Ryder, som lär känna den rike och ja...dekadente? exentriske? Sebastian. Sebastian förälskar sig i Charles och Charles förälskar sig i Julia, Sebastians syster. Vem får vem? Nåväl, historien lyckas kanske inte fånga mig helt, visst blir man engagerad stundvis men det där riktiga suget infinner sig inte helt. Däremot så tycker jag mycket om karaktärerna och hur skådespelarna gestaltar dem. Matthew Goode är coolt lugn som Charles och Ben Whishaw nervig och teatralisk i sin roll som Sebastian. Kanske tycker jag också om den för den tid och miljö den utspelar sig i. Här har vi ett England på 1920-talet, där män fortfarande var eleganta i kostym och kvinnorna i vackra klänningar. De är fantastiska scenerier och kostymer i filmen. Framför allt är jag förtjust i en scen där Sebastian och Charles åker till godset Brideshead för första gången och Sebastian är klädd i ljus kostym, hatt och en stor halsduk/sjal. Det ser så snyggt ut! Kanske en look att satsa på i sommar.... ;)
Bara några minuter kvar på Alla hjärtans dag och jag går här hemma och lyssnar på sentimentala kärlekssånger.
Jag kan inte låta bli, men jag är verkligen en sucker för tårdrypande kärleksballader. Här är tre av mina favvisar. Den första för att den är så enkelt vacker, den andra för sin sensualism och den tredje för den otroliga känslan.
Kärleksvisa med Tina Ahlin. Skriven av Allan Edwall, hans version finns här.
Cry to me med Solomon Burke.
Den här dueten med sången A Quoi ça Sert L'Amour mellan Edith Piaf och hennes 20 år yngre man Theo Sarapo är helt fantastisk. Just den här version slirar lite, men jag gillar den så mycket pga samspelet dem emellan. Här finns en som är bättre ljudmässigt. Skruva upp volymen och njut!
Missa inte Johnny Cash på SVT ikväll! Det är inte ofta man får se Cash på svensk tv, men ikväll visar alltså K Special "Johnny Cash at Folsom Prison". Det är alltså hans berömda konsert på Folsom fängelset som man nu har chans att ta del av. Ni som har sett Walk the Line minns kanske att Cash spelar i just det fängelset när filmen inleds (och senare i filmen). Missa inte! SVT 2 kl. 20.00.
Hihi, fick precis veta att en gammal klasskompis till mig; Petter, ska vara med i Kanal 5's nya serie Charterhjältar. Jag vet att Petter numera är en riktigt duktig showartist så serien kan säkert både bli kul ( men även hur pinsamt som helst...).
.
Appråpå TV så hittade jag igår dansk tv's arkiv på internet. Där visar de generöst en hel massa gamla serier och tv-program. Bland annat kan man se alla avsnitt av världens bästa tv-serie: Matador. Trevligt!
.
Har för mig att jag skrivit om Matador här förut men kan inte hitta något. Det är iallafall en så otroligt bra och välgjord serie med perfekt casting. Jag älskar tiden, 1930- och 40-talen då serien utspelar sig och miljön och tidsandan är så bra fångat. Allt går i väldigt lugn och maklig takt men ändå så fängslas man av alla karaktärer och deras livsöden. Snajs!
Jag var inne på Asos igår och "råkade" klicka hem väskan uppe i hörnet (på bilden här alltså). Förstår inte alls hur det gick till *host*. Skulle gärna matcha den med övriga pryttlar som finns på collaget. Särskilt armbandet som jag tycker är helt underbart. Någon som vet var man kan hitta ett liknande som inte går loss på 700 kronor?
Förkylningen börjar ge med sig men har inneburit två dagars sjukskrivning från jobbet. Jag har inte orkat göra så mycket mer än sova och titta på tv (okej, har suttit liiite vid datorn också, men bara för att förhindra akuta liggsår). Inspirerad av Rolfs inlägg på Deckarhuset om Lysande landning, så var jag tvungen att kolla på både den och Träff i helfigur. I slutet av 1980-talet gjordes tre filmer för TV av Stieg Trenters berättelser om Harry Friberg och Vesper Johnson (och en till; Som man ropar, som dock inte handlar om Harry Friberg). Förutom Lysande landning och Träff i helfigur filmade man även Idag röd.
I alla tre filmerna spelar Örjan Ramberg fotograf Harry Friberg. Han råkar ut för diverse mystiska äventyr som han löser tillsammans med kriminalintendent Vesper Johnson (spelas av Stig Grybe). Originalberättelserna är skrivna och utspelar sig på 1940-talet och just 40-tals stämningen är perfekt fångad i filmatiseringarna med kläder, möbler, miljöer och Stockholmsvyer. Handlingen i berättelserna är koncentrerade kring mord och dödsfall, men väldigt udda sådana. Det blir en hel del turer fram och tillbaka innan man till slut får reda på lösningarna och mördarna kan avslöjas.
.
Själv föredrar jag Lysande landning och Idag röd. Är inte lika förtjust i Träff i helfigur, även om den också är mycket sevärd. I Lysande landning tycker jag särskilt ni ska lägga märke till en ung Marie Richardson som är otroligt snygg som den lätt bitchiga Lilly Sternmark. Det är även roligt att se både Örjan Ramberg och Stig Grybe i sina roller. De är verkligen som klippta och skurna för sina roller.
.
Rolfs inlägg på Deckarhuset öppnar upp för frågan om en fortsättning på dessa tv-filmer. Det skulle vara mycket intressant tycker jag. Nu är väl Ramberg och Grybe för gamla för att det ska överenstämma med berättelserna. Det är lite synd eftersom de är så bra i sina roller. Men det skulle vara så roligt att få se några fler av Trenters berättelser i rörlig variant. En tillsnoffsad Torkel Petersson med 40-talskostym skulle nog kunna fungera som Friberg. Ja det vore inte så dumt alls faktiskt.
.
Här har jag skrivit mer om Stieg Trenter och lite om tv-filmerna.
I onsdags, vid ölprovningen, fick jag frågan hur man som 28-åring kan ha gammal svensk film, Johnny Cash och George Harrison som intressen. Vad svarar man på det? Att man är lite töntig? Att man inte låter andras åsikter stoppa det man tycker om? Jag hade inga bra svar - och har fortfarande inte det, men då det gäller musiken, Cash och Harrison så kanske det är så enkelt som en viss förkärlek till typ...gubbrock?
Jag har skrivit om det förut här på bloggen, men tar det igen. Runt 1995 drog hela Beatles Anthology projektet igång och i den vevan fick jag upp ögonen för både Beatles och även George Harrsion. Alla känner ju till Beatles och så gjorde även jag, men Harrison var okänd för mig och när jag började läsa om honom så fann jag honom som den mest intressanta av de fyra beatlarna - trots att han är den som är mest "okänd".
George har en hel del fantastiska sånger, bl.a den här: "Behind that locked door" från albumet All things must pass.
George gav ut ett antal soloalbum under årens lopp och jag tycker om många av dem, även om just All things must pass kanske är favoriten. 2001 arbetade George på ett nytt album men gav även ut en re-mastrad version av All things... Här är ett klipp från januari 2001 där han talar om arbetet med den. Det är lite sorgligt att se, eftersom han mindre än ett år senare inte fanns längre.
En annan musikalisk favorit är ju som sagt Johnny Cash och honom har jag också skrivit mycket om. Om man jämför honom och George så ser man musikaliskt inte så många likheter kanske, men faktum är att det faktiskt finns en hel del gemensamma nämnare. Johnny började sin karriär i mitten av 1950-talet när många berömda rock&roll-gubbar slog igenom. Johnny blev t.ex nära vän med Carl Perkins, som kanske mest är känd för sin Blue Suede Shoes (som Elvis snodde senare). När George och de andra närde sina musikerdrömmar i Liverpool på 50-talet så var just Carl Perkins en stor inspiration. George kallade sig t.o.m för Carl Harrison ett tag!
Här är fantastiskt musikaliskt klipp med George, Carl och ett gäng andra kända musiker. Kvinnan i lila kavaj är Rosanne Cash; Johnnys äldsta dotter.
Carl Perkins tillhör inte mina favoriter men jag har ändå en lite speciell relation till honom på grund av en sak som hände när han dog 19 januari 1998. Det här låter kanske jättekonstigt och jag kan inte förklara det, men under en period i slutet av 1990-talet drömde jag drömmar om dödsfall och dagen efter meddelades att någon känd person avlidit. Helskumt och bara en tillfällighet skulle säkert många säga. Kanske är det så, kanske inte. Nåväl, den där dagen i januari 1998 satt jag och klasskompisen Madde på varsin motionscykel i skolan när vi hade gympa. Helt plötsligt började jag sjunga en sång, är inte riktigt säker men jag har för mig att det var I'll fly away eller Peace in the Valley(klickar ni på länken ser ni Perkins som skymtar bredvid Cash). Jag kommer ihåg att jag blev förvånad över mig själv men nånting sa mig att nu var det någon som dött. Någon dag efter det fick jag beskedet att Carl Perkins avlidit och enligt uppgift med tidpunkter och klockslag ungefär just då jag börjat sjunga. Visst låter det helt osannolikt och flummigt? Det hela var säkert bara en tillfällighet, men lite märkligt är det iallafall och jag vill gärna tro att det faktiskt betydde något. George framträdde på Carls begravning och sjöng en av hans (Carls) låtar och trots att det inte är något särskilt med framträdande så tycker jag att det är oerhört rörande. Både George och Johnny var religösa män med en stark gudstro. Visserligen inom olika religioner men oerhört troende båda två. Jag är inte religiös men kan förstå deras tro och respekterar den till fullo. Johnny Cash var ju gift med fantastiska June Carter, även hon mycket troende, och tillsammans sjöng de Far Side Banks of Jordan; en religiös sång som även kan ses som en stark kärleksförklaring till varandra tycker jag. Den får avsluta detta långa (och lite märkliga) inlägg.
Efter en intensiv vecka med teater, middag och mycket annat så ligger jag nu däckad med en mindre trevlig förkylning. Blääää.
I onsdags var jag medbjuden till Monks för avnjutning av egetbryggt öl. I november förra året hade några i sällskapet varit där och bryggt sitt eget öl och nu var det dags att dricka det. Resultatet? Mycket bra! Det var väldigt gott och mer lättdrucket än "vanlig" öl.
På torsdagskvällen var jag och några kollegor på Blommor av Stål på Vasateatern. Jag var lite tveksam till hur de skulle kunna göra om filmen till en teaterpjäs, men det fungerade riktigt bra! Framför allt så var Suzanne Reuter helt fenomenal i rollen som Ouiser, med rappa och klockrena repliker.
Igår blev det supermysig och trevlig middag med Hedda, Anna och Susanne. Snajsigt!
Att ha yngre elever (läs: 7-åringar) innebär att det ofta inte alls blir som man tänkt sig. Nåt som man tror att de ska greppa snabbt förstår de ingenting av och något som man tror att de ska tycka är tråkigt tycker de istället är jätteroligt. I matten håller vi på med talen 11-20 just nu. Vi gör praktiska övningar och jobbar i nya boken MatteSafari. I like it so far! En av dagens praktiska moment var "affär". Jag ställde iordning fyra bord i varsit hörn av klassrummet med tomma matkartonger och andra hushållsvaror, alla med prislappar. Eleverna fick två och två ha varsin affär med varor som de sålde till kunder (de övriga eleverna) och använda sig av pengar (inte riktiga...;) ). Inför detta moment trodde jag att de skulle tycka det var lite väl enkelt och kanske tråkigt att bara gå runt och handla. Men, det blev såklart tvärtom vad jag trodde, de handlade och växlade pengar med liv och lust. Mycket spännande att se! Och intressant att höra deras tankegångar; "den här kostar 17 kronor och jag gav 17 kronor, då ska jag inte ha något tillbaka" osv. Jag har lovat att vi ska ha affär fler gånger. Vi får se om de tycker det är lika roligt nästa gång eller om det bara var nyhetens behag. Kul var det iallafall idag, både för eleverna och fröknarna!
You are most like: MIRANDA How certain are we? BARELY Pragmatic, with a quick wit and a take-no-prisoners attitude, you're the realist of your social set. Some view your sharp sense of humor and intense scrutiny as emotional armor, which isn't far from the truth. Beneath your steely exterior, however, you just want to be loved like anyone else. Of course, it would be love on your own terms, wouldn't it, you little control freak?
Läraryrket är ett roligt och stimulerande arbete för det mesta. Däremot kan man knappast påstå att det är särskilt glamoröst och stiligt, inte om man jobbar med de lägre åldrarna iallafall. Jag spenderar en hel del av min arbetstid med att hjälpa till med vantar, dragkedjor, överdragsbyxor, hänga in blöta kläder i torkskåpet, plocka upp matrester från golvet, torka upp spilld mjölk, rensa pennvässargrejs, sortera papper, damma hyllor, vattna blommor, ja ni fattar. Då funkar det liksom inte så bra att komma trippande på snygga klackisar med matchande tunna blusar. Tyvärr. Om jag hade ett annat jobb, typ sekreterare (finns det yrket fortfarande?) som jag inbillar mig är galet snygga, så skulle jag gärna gå omkring i kjol och fluffblus hela dagen lång. De fyra ovanstående kreationerna är så fina, de hade gärna fått hänga i min garderob! Alla fyra kommer från Asos.
