Hälsningar,
Sara: fröken, konfliktlösare, psykolog, städare, adminstratör, sjuksköterska och arborist
Jag får lite dåligt samvete när jag går in här på bloggen och ser Carsten Jensens bok här till höger i läshögen. Den ligger nämligen väldigt oläst. Jag har inte orkat läsa något skönlitterärt nu maj, men det kommer väl igång när allt blir lite lugnare. De här senaste dagarna - med lite ledighet! - har jag istället för att läsa hunnit med en hel del annat. Det har blivit after work, promenader, spelning på Debaser, fika och införskaffande av gamla kultserien Ärliga blå ögon. I eftermiddag bär det av till konferens med jobbet.22 maj 1859, alltså för exakt 150 år sedan, föddes en pojke vid namn Arthur Conan Doyle. Denne pojke växte upp och blev läkare. Hans läkarkarriär gick dock inte så bra, så för att få in lite mer inkomster började han skriva små berättelser. 1887 publicerades en av dem i Beeton's Christmas Annual. Berättelsen hette A study in Scarlet (på svenska: En studie i rött) och handlade om en detektiv som hade en hel del märkliga - men mycket effektiva och skickliga - metoder för sig. Detektiven i A Study in Scarlet hette Sherlock Holmes och vid sin sida hade han den nyfunna vännen doktor John H Watson. Holmes och Watson kom sedan att locka läsare i historien The Sign of Four (De fyras tecken) och i ytterligare 2 långa historier och 56 kortare noveller. Men innan alla dessa hade publicerat mellan åren 1887-1927, så hade Conan Doyle tagit livet av Holmes i novellen The final problem. Vilken tragedi - Holmes var död! Till slut återupplivade han dock sin mästerdetektiv till läsarnas glädje. Conan Doyle skrev under årens lopp även andra böcker, men dessa är idag relativt bortglömda. I början av 1900-talet engagerande han sig i boerkriget och adlades kort därefter. I juli 1930 gick han bort, 71 år gammal.
(Bild: wikipedia)







I 12 veckor har jag spenderat mina måndags-kvällar i en liten filmstudio. Nu äntligen är jag klar! Jag har gjort en liten film om filmentusiaster; varför man vill umgås i filmsällskap och varför Gösta Ekman d.ä och Thor Modéen är bäst. Det har varit kul att pröva att göra sin egen film, men det tar längre tid än vad jag kunnat ana. För en minuts film krävs runt en timmes arbete och i mars när jag gjorde intervjuer så kändes det ju som man hade gott om tid. Klippning och redigering är roligt men tidskrävande så allt blev färdigt i sista stund. Skönt att vara klar men läskigt att visa den för de medverkande.